DBT »

DBT behandlingen

Som patient berörs man främst av tre delar:

-individuell terapi

-färdighetsträning i grupp

-eventuell telefonkontakt

Ytterligare en viktig del är det konsultationsteamet som behandlarna ingår i.

Patienterna deltar i de tre första delarna och alla terapeuter ingår i ett konsultationsteam i syfte att lära sig att tillämpa så bra DBT som möjligt.

Det övergripande målet med behandlingen är "att skapa ett liv värt att leva". Vägen dit handlar bland annat om att lära sig att acceptera det som inte går att förändra och att förändra det som faktiskt går att förändra.

Individuell kontakt

Patienten träffar sin behandlare 1 gång i veckan. Man arbetar strukturerat med en specifik målsättning, som man kommit överens om. Man går igenom hemuppgifter och dagboksblad och arbetar med kedjeanalyser och problemlösning. Hur arbetet går till beror delvis på vilken fas i terapin patienten befinner sig i.

Orienteringsfasen (den inledande fasen)

Här ger man information om behandlingen, skapar en bra relation samt arbetar med patientens motivation till att acceptera och komma överens om målen för att delta i behandlingen. Den här fasen kan pågå under kortare eller längre tid och avslutas med att man upprättar ett behandlingskontrakt.

Fas 1

Det primära målet är att uppnå ökad stabilitet och säkerhet i patientens liv. Det är först när man uppnått detta som arbetet kan handla om andra saker. Till hjälp  arbetar man utifrån följande målhierarki:

1.     minska livshotande och självskadande beteende

2.     minska terapistörande beteende

3.     minska beteenden som är negativa för livskvaliteten

4.     öka användandet av färdigheter som lärs ut i

        färdighetsträningsgruppen

Exempel på livshotande och självskadande beteenden kan vara att överdosera tabletter eller att skära sig i armarna med rakblad.

Terapistörande beteenden kan vara sådant som hindrar att arbetet går framåt. Om man t ex ofta kommer sent till sessionerna eller undviker att prata om jobbiga saker hanteras detta som ”terapistörande” och får hög prioritet.

Beteenden som är negativa för livskvaliteten kan handla om nedstämdhet, ångest, tvång, ätstörning, relationsproblem etc. Man följer dock alltid den hierarkiska ordningen ovan.

Patienten har nästan alltid problem inom många områden. Hela tiden gäller det för terapeuten att hålla balansen mellan accepterande- och förändringsstrategier och uppmuntra patienten att försöka tillämpa färdigheter som lärs ut i färdighetsträningen.

Fas 2

När patienten lärt sig att hantera kriser mer effektivt och inte längre reagerar med att bli mer självmordsbenägen eller på annat sätt självdestruktiv som sänker livskvaliteten, arbetar man med att minska problembeteenden som är relaterade till tidigare trauman och att minska posttraumatisk stress.

Fas 3

När man gått igenom fas 1 och 2 börjar man fokusera mer på framtiden och kan då arbeta med individuella mål och att öka självrespekten.